Biverkningar av terapi

Nästan alla medicinska behandlingar har biverkningar, som i sällsynta fall kan vara allvarliga. Detsamma gäller behandlingar av psykiska besvär. Det kan faktiskt vara så att besvären förvärras av terapin.

Alla läkemedel kommer med en lista över biverkningar. Samtalsterapi och KBT används ofta som ett alternativ till läkemedel, där de bedöms kunna ha bättre effekt. Men dessa kommer inte med en lista på biverkningar, till skillnad från de läkemedel som de ersätter. Man kan tycka att det är självklart att det är så, eftersom de rör sig om helt olika behandlingsmetoder. Och ett samtal kan väl inte ha biverkningar?

Vi har alla hört ord som vi kommer ihåg, och vi är medvetna om att ord kan göra stor skillnad. Om man accepterar att samtalsterapi kan vara en stor hjälp mot psykisk ohälsa, då bör man också acceptera att det motsatta kan ske. Det är belagt att terapi kan ha en negativ effekt.

En form av terapi som har haft negativ effekt är debriefing efter traumatiska upplevelser. Strax efter en svår händelse får den drabbade, tillsammans med terapeuten och ibland också tillsammans med andra patienter, gå igenom händelsen och fokusera på sin upplevelse, sina känslor och tankar. Det kan öka risken för att utveckla symptom som förknippas med posttraumatiskt stressyndrom, trots att syftet är att förhindra att sådana symptom uppstår. Andra negativa effekter kan vara påverkan på patientens anhöriga, eller en dålig erfarenhet som gör det mindre troligt att patienten söker vård i framtiden.

FöregångarnaDeprimerad kvinna i terapi

En av de första som uppmärksammade biverkningar av terapi var psykiatern Hans Bendz, som idag är pensionär. Till DN säger han att han hade svårt att få gehör för sina observationer när han påtalade detta i början av 2000-talet. Strax efter att Bendz hade publicerat sina artiklar om biverkningar i Läkartidningen gjorde den amerikanske forskaren Scott O Lilienfeld en genomgång av de studier som fanns på detta område. Han fann att vissa terapiformer hade extra stor risk för allvarliga biverkningar.

I denna grupp av riskfyllda terapiformer fanns debriefing, men även s.k. attachment therapy, som mest av allt liknar ett övergrepp. Patienten, som ofta är ett barn, hålls fast eller rullas in i tyger och tvingas titta behandlaren i ögonen. Förutom att den kan vara traumatiserande har det hänt att patienter har dött. År 200 avled en tioårig flicka i Colorado, då hon kvävdes under en terapisession. Fysiska skador har även uppkommit vid en besläktad terapiform som kallas rebirthing, där patienten rullas in i en matta.

Bortträngda minnen är en populär idé bland många som arbetar med att behandla psykisk ohälsa. Det är också en idé som är starkt ifrågasatt. I återgestaltningsterapi försöker man återskapa dessa minnen, men terapin kan leda till att patienten istället får falska minnen, och att lidandet ökar.

Läkemedelsverket har ett register över biverkningar av mediciner. Dit rapporterar både patienter och behandlare biverkningar som har uppstått. För att det ska vara möjligt att föra ett liknande register över samtalsterapi och andra terapiformer krävs det att man definierar vad som ska räknas som en biverkning. Då kan man skapa ett regelverk med anmälningsplikt. Många former av psykoterapi har inte utvärderats över huvud taget med avseende på vilka negativa effekter de kan ha.